The thing you see..

Efter allt hårt pluggande så tog vi en liten semester, mötte upp Sara i Nairobi. Hon hade med sig godis och Kalles Kaviar från sverige så det var några dagars eufori över välbekanta smaker.
Vi tog oss till Aruscha, Tanzania där äventyret började. Vi hade bokat en 5 dagars tur i Serengetti och Ngorongoro. Vi sov fyra nätter i tält och var ett med den afrikanska naturen..
Första dagen var vi i Terrengetti, vi såg massor av elefanter på nära håll.

Elefanter i Terrengetti

Det fanns gott om riktiga safari människor, de var också ganska roliga att titta på..

 Turen i Serengetti började lite djurtomt, innan gaten hade vi sett hordar av gnuer som var på väg till masaimara, där följde också zebror och antiloper men väl inne i Serengetti var det pga. av regnsässong och därmed högt gräs lite svårt att se djuren. Men efter en förmiddag lossnade det och vi fick se flodhästar springandes i vattnet, leoparder, lejon, dickdicks, buffalo, krockodiler och mina favorit, giraffer. Vi bodde på en camping mitt på steppen och hörde hyenor och en natt även lejon under nätterna. Det var också väldiga åskväder, men turligt nog inget vi upplevde på för nära håll.

Gissa Djuret

Galopernade flodhästar

Bra sällskap

Läskigt men ballt, ett mätt lejon som söker skugga vid vår bil

Sista natten sov vi ovanför Ngorongoro kratern, det var en fantastisk utsikt. Jag och Sara hjälpte, eller försökte iaf, kocken att laga middag. Hans dröm var att bli guide en dag och vi dealade till oss att få anställning som kock hos honom då. Kommer bli fantastiskt, kan rekommendera en tur med oss då! Natten började fint med åska i horisonten och stjärnklart, vi gick och lade oss väldigt nöjda. Men vid halv tre vaknar jag av att Sara rycker i mig, "ett lejon" viskar hon och pekar. En jätte skugga tecknar upp sig mot tältet, jag hinner bara se bakdelen och höra flåsandet innan djuret går ur sikte. Vi ligger stilla och vågar knappt andas. Åskan dundrar högre och högre och blixtarna lyser upp allt mer. Vi hör djuret gå omkring runt campingplatsen, när vi slutat skaka och lyssnar hör vi att det låter som att den äter i gräset. Vi slappnar av lite och när djuret kommer tillbaka och stryker längs vårt tält ser vi att det inte är ett lejon, jag öppnar lite vid öppningen och kikar ut och finner en ..

Zebra!

Nästa morgon vaknar vi till en soluppgång över kratern och ger oss i väg efter att ha packat in i bilen. Och det tar tid, i afrika har ingen bråttom.. Ngorongoro kryllar av djurliv och vi lyckas pricka den sista i "big five", noshörning. Vi ser tre stycket men på ganska långt håll. Hade gärna sett dom på närmare avstånd. Vi såg massa flamingos vid sjön, gnuer, zebror och gamla elefanter. 

Ngorongoro

Ngorongoro, utsikten från tältet

Efter en fantastisk safari prutade vi ner priset på en lyxig lounge, nu i låg säsong är det inte så stort tryck och vi stod för majoriteten av gästerna. Vi låg vi poolen, hoppade kempe trampolin och njöt av en slapp dag innan vi åkte mot Nairobi. Vi hade en dag där och inga planer men under bussresan träffade vi en holländsk tjej som arbetat med välgörenhet i Kenya och Tanzania och kopplade ihop oss med en av hennes kontakter som tog oss runt. Han arbetade med entreprenurskap bland ungdomar i slummen och tog med oss runt. Vi fick besöka ett barnhem och gå runt bland skjulen där. Två dagar innan hade sex ungdomar som varit beväpnade och tillhörde ett av gängen blivit dödade av polisen, det var hårt att se hur tufft vissa har det. Det luktade sopor från ett dump bredvid och fisk och kött låg framme i värmen. Intryck som tar lång tid att smälta. 

Nu är vi tillbaka i Addis och ska iväg en sista tur till Dejen innan det är dags att åka tillbaka till Sverige. Ska bli skönt att komma hem och slippa vänta en timme på sin matbeställning och det ska bli skönt att kunna använda en ATM som till största sannolikhet fungerar. Men det kommer bli konstigt, nu när jag börjat vänja mig att prata med folk här och var, bli bjuden hem på kaffe hos de jag köper vatten hos och att det går åsnor på vägarna.

White Person (Erika), Handsome (Karl) and Lady (Sara)

Så kom vi äntligen iväg med cookstovsen och 800 kg pellets till vår by, Borebor Selassie, utanför Dejen.

Jag hade råkat åka på en liten men envis magsjuka och fick börja vistelsen i Dejen med ett läkar besök. När jag skrev in mig så ville de ha min pappas namn, jag har ju en fantastisk pappa, så jag förstår dem. Resten gick bra, 25 Birr (8kr) fattigare och några piller rikare fick jag gå hem och kvicknade till ganska fort. Detta var även Saras födelsedag och vi firade så gott vi kunde. Dejen är som en lien håla i vilket land som helst, händer inte så mycket där och nu i fasta-tider så finns väldigt litet matutbud. Så festen blev på grannhotellet, veggiepasta och Injera (en öl..) och plastpås-inslagen Brazil-tröja (till fotbolls VM nästa år) som present.

Utöver dessa aktiviteter har vi varit mycket i byn, där är det jätte kul att vara. Vi har delat ut och byggt cookstoves, då de har lite IKEA-tänk och skickas platta för att byggas ihop på plats. Alla i byn är glada att få vara med och vi är glada att de hjälper oss att utvärdera cookstoven. Vi hade som tack ordnat så vi kunde dela ut en solcellslampa till alla deltagande familjer, vilket uppskattades då ingen har tillgång till el. 

Cookstove bygge

Säkerhetstest av cookstoven

Vår bärhjälp när vi skulle dela ut pelletsen

Cookstove möte

Och igår så ordnade kvinnorna som är med i studien en fest åt oss, som stackars Karl missade på grund av en skadad fot. Jag och Sara fick desto mer mat, jätte god Injera med Potatis, Rödbetor, en stark linssås och tomat&chili röra, de hade också köpt cola åt oss. De gick och fyllde på tills vi inte kunde få i oss en endaste bit till. Först när vi började på kaffet så kunde kvinnorna lugnt sätta sig ner och äta själva. Detta har vi varit med om tidigare när vi blivit bjudna på mat, först när man ätit upp så vill kvinnorna sitta ner och äta. Denna gång så hade de ordnat en kaffe ceremoni  på Etiopiska fester dricker man kaffe i tre omgångar, så vi hann sitta alla tillsammans och njuta innan vår chaufför kom och vi skulle åka.

Några av våra deltagare (dock inte en så fantastisk bild av mig) . Vår tolk i gula hjälmen. 

De sista kilometerna till byn håller det på att byggas en väg och det är mer som att köra på en åker än en väg. Vi fick därför ordnat med en chaufför som skulle ta oss till och från Dejen. Denna person kan nog vara en av de sämsta på att köra bil. Häromdagen tutade han åt en handikappad man som fick kasta sig ur vägen för att inte bli ner mejad, mycket speciell människa. 

Idag är vi tillbaka i Addis och har vi haft en matdag igen, letat thai-mat men fick nöja oss med Kinesiskt. Sedan hittade vi scandinavian bakery och Stockholm bar och restaurang där vi ska på middag ikväll. Detta är inget jag brukar göra men vad jag längtar efter lite andra än Etiopiska smaker! 

Karls gata

Idag fyller jag dessutom 20 år, så nu ska det firas! Jag låter ett glas rödvin börja kvällen. 

Äntligen cookstoves och lite semester!

Efter en hektisk onsdag så smög sig cookstovsen tillslut fram. Torsdagen ägnades åt en redovisning över nätet tillsammans med några klasskompisar. Vi fick lyssna på vad som försegicks hemma och råkade bli inlåsta i Getachews korridor på universitetet i samma veva. Ett äventyr som slutade lyckligt och vi kom ut efter lite om och men. Vi gick till universitetets källare och hämtade ut våra två cookstove modeller och provvek dem med en bänk proppfull av nyfikna killar.

Karl bygger cookstove

Torsdagen firade vi med Italiensk mat, det var den bästa på länge. Vi var ute på Jolly, dansade en stund och njöt av att cookstovsen var ordnade och att vi tog den första riktigt lediga tiden sen vi kom hit. Under fredagen letade vi thairestaurang, utan att riktigt lyckas, drack jätte gott kaffe, det mesta kaffet här är jätte bra, och bara tog en chill dag.

En sista måltid

I helgen har vi varit i Nazaret, Sodere Resort och badat för första gången sen vi kom hit. Det finns varma källor där och denna resort är byggd med pooler från det vattnet. Vi bodde i den minsta lilla kojan, utan vatten och med en Injera-frukost-buffé, jag hade laddat för färsk frukt och juicer, vilket blev en liten besvikelse när det inte fanns en enda frukt på buffén. Men utöver det var det fantastiskt skönt att få simma lite.

Som synes nedan fanns apor på området, en är anklagad av Sara för att ha snott min klubba. Jag misstänker dock att sara råkade få i sig min också.. Det fanns två trampoliner som jag och Sara nyttjade bra, Sara med ett magplask och ett "oooh" från omgivningen och jag med ett fint lårplask. Men vi hade skoj!

Dagen i Sodere avslutades med lite Etiopisk dans på gräsmattan. 

Imorgon bär det av till Dejen, det ska bli skoj att få komma tillbaka till familjerna där! Dessutom är det Saras födelsedag så imorgon ska hon få vakna till skönsång!

Den som vantar pa nagot gott...Vantar alltid for lange!

En intensiv period i Addis, over en vecka med konstant pluggande typ. Forst en tenta forra torsdagen (tydligen inte fredagen som jag trodde) sedan bli klar med litteraturstudien till inlamningen. Under hela tiden har vi vantat pa vara cookstoves, vi hoppades att fa dom for tre veckor sedan. (Mycket pga. byrokrati men mest dalig planering fran Sverige)  Forst var planen att vi skulle fa ut dom tullfritt eftersom detta ar i "forsknings"syfte, men det tog for lang tid och Universitetet gick med pa att betala 25.000 Birr, mycket pengar, for att fa ut dom, sa idag kom de antligen ut. Men sa nar Getachew kollar invetarielistan sa finns 15 cookstoves! Vi har 20 deltagande familjer.  Nu ska vi ivag pa krismote. Det kommer ju losa sig, men inte optimalt.
Varan stackars handledare, Getachew har verkligen forsokt att hjalpa oss och fixa, sa det kanns jobbigt att studien inte kommer att kunna bli optimalt genomford nar manniskor i var omgivining hjalp oss sa mycket.

Nu skulle jag, (vi) verkligen behova en ledig dag, ladda vara batterier och fa komma med goda nyheter till vara kvinnor i byn som ar hur gulliga som helst. Det kanns jatte jobbigt (och pinsamt - aven om vi inte kunnat paverka situationen) att de i byn som varit sa possitiva, nu fatt vanta jatte lange.

Annars har jag knytit en kontakt med Lions Club har, Hallelujah och ska fa se vad dom gor har i Addis. Har jag tur och hinner sa kommer jag ocksa fa volontar arbeta lite.

Annars har vi druckit fantastiskt kaffe, forstass, testat nattlivet i Addis. Dock inte sa mycket traditionell axeldans dar som i Dejen. Sedan var vi pa bio igar, det kostade 15 kr men var inte i 7 D. Jag har sett reklamen och peppat i en vecka men vill man se 7 D far man bara fem minuters bio, inte en hel film. Det var en liten besvikelse.

Nu ska vi och losa var situation sa vi far aka tillbaka Dejen snarast.
Ha det bra!

Dejen omgång 1

Bästa tipset från säkerhetskillen under Sida kursen var (Han hade tre telefoner, olika simkort, viktig information i alla olika väskor och säkert en upplaga i kallingarna med - så mycket han sa var en smula överdrivet för våran resa); "Ta det försiktigt i trafiken", jag har under hela mitt liv  totalt inte sätt så många bilar liggandes på sidan/taket som färden till och från Dejen. 

En bättre vy-bild över Etiopiens Grand Canyon kommer!

Så har vi nu spenderat två veckor i Dejen och påbörjat fältstudien. Vi arbetar i en By 20 km norr om Dejen, åker dit med en lite oskön chafför, har en trevlig tolk som hälper oss (ingen stjärna på engelska men det är viljan som räknas). Vi har börjat ta data på hur mycket kodynga och ved som våran grupp, med 20 personer, i projektet använder när de lagar mat för att kunna jämföra det med när vi introducerat cookstovsen. Ytterligare ett test är hur lång tid och hur mycket virke det går åt att koka 5 liter vatten på deras öppna eldar. Vi gör sedan om testet med cookstovsen och jämför data där också. Alla deltagarna är väldigt glada och possitiva, de bjuder in oss att äta Injera och är väldigt välkomnande. 

Injera ätning med vår Tolk hos en av kvinnorna som är med i studien

Karl in action

Water Boiling Test

Injera bakning

Vi har även börjat få en batteri samling sedan en liten tjej gick runt och lekte med ett gammalt batteri och Karl sa att det är dåligt, ge det till mig. Nu vill alla barnen ge oss gamla batterier. Recykling i Addis är planen!

Vi har alltid en flock med barn som nyfiket följer med oss runt i byn när vi påtar på. I byn är alla nästan jordbruksarbetare och har många djur som vi klappar och de skrattar åt oss. De skrattar mycket åt oss här, en kultur grej men väldigt trevlig. När man försöker dansa deras axeldans eller prata Ahmari så skrattar de när man gör fel, vilket är på sitt sätt välkomnande. När jag kommer hem och gör samma sak, ha förståelse, det är bara med kärlek!

Vi skriver mycket på vår studie och vi joggat lite grann, hög höjd och backit landskap är en bra kombiation. Nu har träningen mot tjurruset börjat. Hoppas att orka med i Sanna och Carros tempo! Rummen är okej, vi har el och vatten ibland. De är vanliga eluttag här men lite smalare, så det går inte att ladda datorerna med annat än saras adopter. I min adopter passar inte med dators uttag, den är för smal. Väldigt opraktiskt och något jag aldrig reflekterat över, varför är det så? 

Byn består av en asfalterad väg genom ”centrum” och sedan några grus vägar ut från den. Nilen går en bit bort i en dal, det är torrt men vackert här. På gatan är det folk, getter och åsnor överallt. Typiska uttryck är ”yoyoyo”, ”where you go”. Folk är nyfikna men inte så bra på engelska. Klädkoden är långärmat och långbyxor på gatan och folk går runt med gevär. Jag tycker fortfarande att det är läskigt  värst var det efter en öl-kväll när en snäll man med sitt gevär skulle kolla att vi kom hem men vi inte riktigt fattade vad han ville när han följde efter oss.  

Kontraster av en annan kultur. En av alla trevliga män med gevär.

Vi har inte märkt av afria-time på det sätt vi trodde vi skulle, mer än att det tar en väldans tid varje gång vi ska beställa mat. I slutet av denna Dejen vistelsen växte en stor matfrustration fram. Vi har ätit Injera med kött, ägg och linser. Vill man variera finns en pasta. Största cravingen var efter grönsaker och frukt! 

Tillbaka i Addis försöker jag bota detta, äta fruktsallad och beställa all mat jag känner igen på menyn. Nu ska jag dock fortsätta plugga inför tentan på fredag. 

Ha det bra så länge!

De tre musketörernas förberedelser

Så har vi spenderat några förberedande dagar i Addis och det är nu dags att åka vidare till Dejen där vi ska göra våran fältstudie. Första dagen tog Getachew med oss runt mellan sina möten, vi gick på museeum, såg Lucy (eller en rekonstruktion, hon är i USA). Där fanns också andra ben för att visa människan utveckling, vi har alltså hälsat på vår allas förfäder. Vi har också fått se Haile Selassies, han som reggien grundades runt, bostad under tiden han var kjejsare i Etiopien. En liten kort man av döma av sängens längd. Karl har fått känna på hur det är att vara kille, de flesta som tigger vänder sig till honom och de har även försökt ta hans plånbok ur fickan, dock var det en nybörjare och helt uppenbart. 

Vi har också ätit Injera, den Etiopiska pankakan i lite olika versioner, vilket jag tycker om så länge det inte är inbakat, mjukt bröd är inte min grej. Under onsdagen och torsdagen var Getachew tvungen att jobba och vi vandrade runt i staden själva, gick omkring och hittade en man som visade oss till Red Terror Martyrs´ Memorial Museum, våran guide hade själv varit fängslad i åtta år och att gå runt och lyssna skar verkligen i hjärtat, tortyr och dödande av miljoner Etiopier.

Vi har också varit uppe på Entoto Hill, och haft en utblick över staden, åkt lokaltrafik, en liten minibuss, lite rostig men väldigt lätt sätt att ta sig fram. Från Entoto gick vi ner och såg kvinnor bära enorma mängder av virke att elda med. Vi hoppas att vi kan göra lite för att några av kvinnorna i Dejen inte ska behöva gå lika ofta och bära på detta. 

Eftermiddagen ägnade vi åt att leta vågar till vårat projekt, lättare sagt än gjort. Turligt nog kom Getachew väldigt tajmat och vi hittade tillslut några på markado, en gigantisk marknad, vi var i yttersta utkanten nu bara, blir kul den dagen då vi får ge oss in och shoppa lite souvenirer. 

Nu bär det av till Dejen och det är dags för äventyret att börja på riktigt.

Resten av semestern

Efter en bra utekvall med turkisk dans pa en trevlig bar med live musik som vi hittade efter en stunds letande (natt clubbarna vi var inne pa hade drinkbord overallt och forsokte man dansa fick man arga blickar for att man var for nara och prata gick sisadar i den hoga musiken). Sondagen agnade vi at ett turkiskt bad, lite marklig upplevelse.
Sedan upplevde vi asiatiska sidan av Istanbul, at mer kebab och ar nu i Addis. Ska och ata middag nu, uppdatering kommer nagon gang nar tillgang till internett finns.