Dejen omgång 1

Bästa tipset från säkerhetskillen under Sida kursen var (Han hade tre telefoner, olika simkort, viktig information i alla olika väskor och säkert en upplaga i kallingarna med - så mycket han sa var en smula överdrivet för våran resa); "Ta det försiktigt i trafiken", jag har under hela mitt liv  totalt inte sätt så många bilar liggandes på sidan/taket som färden till och från Dejen. 

En bättre vy-bild över Etiopiens Grand Canyon kommer!

Så har vi nu spenderat två veckor i Dejen och påbörjat fältstudien. Vi arbetar i en By 20 km norr om Dejen, åker dit med en lite oskön chafför, har en trevlig tolk som hälper oss (ingen stjärna på engelska men det är viljan som räknas). Vi har börjat ta data på hur mycket kodynga och ved som våran grupp, med 20 personer, i projektet använder när de lagar mat för att kunna jämföra det med när vi introducerat cookstovsen. Ytterligare ett test är hur lång tid och hur mycket virke det går åt att koka 5 liter vatten på deras öppna eldar. Vi gör sedan om testet med cookstovsen och jämför data där också. Alla deltagarna är väldigt glada och possitiva, de bjuder in oss att äta Injera och är väldigt välkomnande. 

Injera ätning med vår Tolk hos en av kvinnorna som är med i studien

Karl in action

Water Boiling Test

Injera bakning

Vi har även börjat få en batteri samling sedan en liten tjej gick runt och lekte med ett gammalt batteri och Karl sa att det är dåligt, ge det till mig. Nu vill alla barnen ge oss gamla batterier. Recykling i Addis är planen!

Vi har alltid en flock med barn som nyfiket följer med oss runt i byn när vi påtar på. I byn är alla nästan jordbruksarbetare och har många djur som vi klappar och de skrattar åt oss. De skrattar mycket åt oss här, en kultur grej men väldigt trevlig. När man försöker dansa deras axeldans eller prata Ahmari så skrattar de när man gör fel, vilket är på sitt sätt välkomnande. När jag kommer hem och gör samma sak, ha förståelse, det är bara med kärlek!

Vi skriver mycket på vår studie och vi joggat lite grann, hög höjd och backit landskap är en bra kombiation. Nu har träningen mot tjurruset börjat. Hoppas att orka med i Sanna och Carros tempo! Rummen är okej, vi har el och vatten ibland. De är vanliga eluttag här men lite smalare, så det går inte att ladda datorerna med annat än saras adopter. I min adopter passar inte med dators uttag, den är för smal. Väldigt opraktiskt och något jag aldrig reflekterat över, varför är det så? 

Byn består av en asfalterad väg genom ”centrum” och sedan några grus vägar ut från den. Nilen går en bit bort i en dal, det är torrt men vackert här. På gatan är det folk, getter och åsnor överallt. Typiska uttryck är ”yoyoyo”, ”where you go”. Folk är nyfikna men inte så bra på engelska. Klädkoden är långärmat och långbyxor på gatan och folk går runt med gevär. Jag tycker fortfarande att det är läskigt  värst var det efter en öl-kväll när en snäll man med sitt gevär skulle kolla att vi kom hem men vi inte riktigt fattade vad han ville när han följde efter oss.  

Kontraster av en annan kultur. En av alla trevliga män med gevär.

Vi har inte märkt av afria-time på det sätt vi trodde vi skulle, mer än att det tar en väldans tid varje gång vi ska beställa mat. I slutet av denna Dejen vistelsen växte en stor matfrustration fram. Vi har ätit Injera med kött, ägg och linser. Vill man variera finns en pasta. Största cravingen var efter grönsaker och frukt! 

Tillbaka i Addis försöker jag bota detta, äta fruktsallad och beställa all mat jag känner igen på menyn. Nu ska jag dock fortsätta plugga inför tentan på fredag. 

Ha det bra så länge!